Caught in the web

Jag har spindlar på hjärnan,
i källaren,
på brödrosten vid frukost(!),
på trappen till huset.

Överallt små vackra nät.
som glittrar fulla av möjligheter.
Näten som ger näring
till livet

Och jag kan inte låta bli att bli fascinerad,
förundrad
och alldeles förbluffad
av deras lite skrämmande skönhet
och fulländning.

De är i drömmarna också.
De spinner, spinner och spinner...
och jag vandrar längs deras trådar genom natten.

Klättrar.
Skapar.
Och tar mig loss igen, när morgonen kommer.

Mitt dagliga arbete

Varje dag arbetar jag med mig själv.
För att ge mig själv mer tid.
Mer energi.
Mer utrymme och mer kreativa utlopp.

Energin ger mig kraft att skapa och skapandet ger mig energi.
En evigt vindlande spiral som vänts på rätt håll.

Som min ryggrad som kiropraktorn rätade ut.
Den var också skev och tog kraft från mig.
Men nu kan jag röra mig fritt och det ger mig mer energi.

Så varje dag arbetar jag med att räta ut själens ryggrad lite till.
Så att själen orkar flyga fritt.

Cirkeln är sluten

Sitter här på höstkanten och funderar över cykler. Det har gått ett år sedan jag började arbeta med häxkonst på allvar. Detta är mitt första blogginlägg så jag tänkte skriva lite kort om varför jag är här och varför jag valt att gå under namnet Falköga. För att göra det behöver jag gå tillbaks genom åren ca 20 år...

... då mina släktingar började kalla mig för Falköga.

Jag såg saker som ingen annan såg. Jag såg älgen inne i skogen. Kantarellerna bakom björken därborta. Och den lilla diamanten som fallit av mammas vigselring och lagt sig i heltäckningsmattan. För det är hon evigt tacksam. Särskilt som hon inte vågade berätta att hon tappat den... Snäll som jag var och eftersom jag tyckte att allting som glittrade var en skatt så gav jag den till mamma med orden "titta vilken fin sten jag hittade".

För cirka två år sedan hittade jag på samma sätt in i bekantskapen av de moderna nordiska häxorna. Det är ett intresse som alltid funnits där inom mig men som jag aldrig kommit till skott att titta närmre på. Fönstret på innergården kallade på mig, det där fönstret med de fina torkade örterna som hängde på rader...

Mötena med dessa underbara kvinnor och deras inpirerande verk och arbete har sedan lett mig hit, och lett mig till en egen blogg om mig och om häxkonst. Och precis som året har jag gått varvet runt, även om det för mig tagit lite längre tid...

Så här sitter jag alltså nu, och kallas åter igen för Falköga.