Trassel

Jag funderar på var fnurran uppstod.
Vad som startade oredan...

...och varför jag inte såg det?

var jag för upptagen med att blicka framåt?
snubblade jag över fel tråd utan att märka?

...eller har någon tagit sig in och fastnat, trasslat runt och slitit sönder mina vävda trådar?

Det kom så plötsligt.
Som om hela väven brast och allt det som var vävt åter revs upp
Och nu
istället för vackra raka trådar att självsäkert följa ut i ovissheten
ligger de för mina fötter som en stor trasselsudd
och jag vet inte hur jag ska ta mig fram.

Den som ger sig in i leken...

Varm dryck.

Starka kvinnor och Nyfikna själar.

Vi närmade oss tarotleken tillsammans.

Och på natten närmade sig tarotleken mig.

Karaktärerna tog sig ut ur leken och smög omkring i utkanten av mina drömmar.
Nyfiket, trevande...

...och angenämt. 

Korten på bordet

Så ofta i mitt liv sker saker både andligt och materiellt.
Samtidigt.
Som att de var spegelbilder av varandra.

Jag och en av mina kära systrar hade en underbar höstkväll där vi la tarot.
Jag fick lära mig tyda, förstå och se kortens budskap.

Där låg de så tydligt med sitt budskap.
Öppna kort.

Jag har också den senaste tiden gått igenom en liten identitetskris,
en tvekan om vad jag var, är och håller på att bli. En liten trevande känsla av att jag inte vill köra med öppna kort. Vara lite hemlig sådär...

Så tre veckor in på det nya jobbet står plötsligt en kund och berättar halva sitt livs historia för mig, vilket inte är chockerande. Jag har ofta den inverkan på människor jag möter... Men det visar sig att hon lever i svåra tider, liknande dem jag levde i själv för något år sedan, och jag känner för henne. Och jag fick känna mig så klok och hon fick känna att någon lyssnade och förstod.

Plötsligt som taget från klar himmel, bekände hon att hon drömmer om saker.

Och plötsligt hör jag mig själv fråga om hon vill jobba andligt med oss...
Och bjuder in henne till nästa träff.

Vem var mest chockad över detta?

Jo.
Jag.

Caught in the web

Jag har spindlar på hjärnan,
i källaren,
på brödrosten vid frukost(!),
på trappen till huset.

Överallt små vackra nät.
som glittrar fulla av möjligheter.
Näten som ger näring
till livet

Och jag kan inte låta bli att bli fascinerad,
förundrad
och alldeles förbluffad
av deras lite skrämmande skönhet
och fulländning.

De är i drömmarna också.
De spinner, spinner och spinner...
och jag vandrar längs deras trådar genom natten.

Klättrar.
Skapar.
Och tar mig loss igen, när morgonen kommer.

Mitt dagliga arbete

Varje dag arbetar jag med mig själv.
För att ge mig själv mer tid.
Mer energi.
Mer utrymme och mer kreativa utlopp.

Energin ger mig kraft att skapa och skapandet ger mig energi.
En evigt vindlande spiral som vänts på rätt håll.

Som min ryggrad som kiropraktorn rätade ut.
Den var också skev och tog kraft från mig.
Men nu kan jag röra mig fritt och det ger mig mer energi.

Så varje dag arbetar jag med att räta ut själens ryggrad lite till.
Så att själen orkar flyga fritt.

Cirkeln är sluten

Sitter här på höstkanten och funderar över cykler. Det har gått ett år sedan jag började arbeta med häxkonst på allvar. Detta är mitt första blogginlägg så jag tänkte skriva lite kort om varför jag är här och varför jag valt att gå under namnet Falköga. För att göra det behöver jag gå tillbaks genom åren ca 20 år...

... då mina släktingar började kalla mig för Falköga.

Jag såg saker som ingen annan såg. Jag såg älgen inne i skogen. Kantarellerna bakom björken därborta. Och den lilla diamanten som fallit av mammas vigselring och lagt sig i heltäckningsmattan. För det är hon evigt tacksam. Särskilt som hon inte vågade berätta att hon tappat den... Snäll som jag var och eftersom jag tyckte att allting som glittrade var en skatt så gav jag den till mamma med orden "titta vilken fin sten jag hittade".

För cirka två år sedan hittade jag på samma sätt in i bekantskapen av de moderna nordiska häxorna. Det är ett intresse som alltid funnits där inom mig men som jag aldrig kommit till skott att titta närmre på. Fönstret på innergården kallade på mig, det där fönstret med de fina torkade örterna som hängde på rader...

Mötena med dessa underbara kvinnor och deras inpirerande verk och arbete har sedan lett mig hit, och lett mig till en egen blogg om mig och om häxkonst. Och precis som året har jag gått varvet runt, även om det för mig tagit lite längre tid...

Så här sitter jag alltså nu, och kallas åter igen för Falköga.